Guide

Forskning och källor om kaloriintervaller

Här är de studier som den här siten bygger på. Varje referens anges med författare, tidskrift och år, och länkas till PubMed så att du kan läsa sammanfattningen själv.

Så läser du forskningsläget

Enskilda studier är sällan hela svaret. MATADOR-studien är den starkaste enskilda indikationen på att planerade pauser hjälper, men den är gjord på män med fetma under övervakade förhållanden. Systematiska översikter av längre studier visar samtidigt att periodiska och dagliga upplägg oftast landar nära varandra.

Den praktiska slutsatsen är att energiintaget över tid avgör resultatet, att följsamhet avgör energiintaget, och att pauser kan förbättra följsamheten samtidigt som de möjligen dämpar metabol anpassning.

Referenslista

  1. Intermittent energy restriction improves weight loss efficiency in obese men: the MATADOR study

    Byrne NM, Sainsbury A, King NA, Hills AP, Wood RE (2018). International Journal of Obesity 42(2):129–138.

    51 män med fetma randomiserades till 16 veckor kaloriunderskott, antingen sammanhängande eller uppdelat i 8 block à 2 veckor varvat med 7 block à 2 veckor i energibalans (30 veckor totalt). Intaget under underskottsveckorna var 67 procent av underhållsbehovet i båda grupperna. Intervallgruppen tappade mer vikt (14,1 mot 9,1 kg) och mer fett (12,3 mot 8,0 kg). Den absoluta viloenergiomsättningen sjönk lika mycket i grupperna, men efter justering för förändrad kroppssammansättning var nedgången mindre i intervallgruppen.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  2. Weight-Loss Outcomes: A Systematic Review and Meta-Analysis of Intermittent Energy Restriction Trials Lasting a Minimum of 6 Months

    Headland M, Clifton PM, Carter S, Keogh JB (2016). Nutrients 8(6):354.

    Systematisk översikt och metaanalys av studier på periodisk energirestriktion som pågått minst sex månader. Slutsatsen är att periodiska upplägg ger likvärdig viktminskning som daglig kaloriminskning – valet kan därför styras av vad man klarar att hålla i.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  3. Continuous versus Intermittent Dieting for Fat Loss and Fat-Free Mass Retention in Resistance-trained Adults: The ICECAP Trial

    Peos JJ, Helms ER, Fournier PA, Ong J, Hall C, Krieger J, Sainsbury A (2021). Medicine & Science in Sports & Exercise 53(8):1685–1698.

    61 styrketränande vuxna bantade i 12 veckor, antingen sammanhängande eller i 4 block à 3 veckor med 3 pausveckor i energibalans (15 veckor totalt). Fettförlust, bevarad fettfri massa, styrka och viloenergiomsättning var likvärdiga. Intervallgruppen rapporterade dock mindre hunger och större måltidsnöjdhet – och behövde längre kalendertid för samma resultat.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  4. The effects of intermittent or continuous energy restriction on weight loss and metabolic disease risk markers: a randomized trial in young overweight women

    Harvie MN, Pegington M, Mattson MP, m.fl. (2011). International Journal of Obesity 35(5):714–727.

    En av de första större jämförelserna mellan periodisk och daglig energirestriktion, på överviktiga kvinnor. Viktminskningen var likvärdig, med vissa fördelar för insulinkänslighet i den periodiska gruppen.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  5. Effect of intermittent versus continuous energy restriction on weight loss, maintenance and cardiometabolic risk: A randomized 1-year trial

    Sundfør TM, Svendsen M, Tonstad S (2018). Nutrition, Metabolism & Cardiovascular Diseases 28(7):698–706.

    Ett år långt försök där 5:2 jämfördes med daglig kaloriminskning. Vikt- och bukomfångsminskning var likvärdig efter 12 månader, inklusive underhållsfasen.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  6. Effect of Alternate-Day Fasting on Weight Loss, Weight Maintenance, and Cardioprotection Among Metabolically Healthy Obese Adults: A Randomized Clinical Trial

    Trepanowski JF, Kroeger CM, Barnosky A, m.fl. (2017). JAMA Internal Medicine 177(7):930–938.

    Varannandagsfasta gav inte större viktminskning än daglig kaloriminskning under ett år, och avhoppen var fler i fastegruppen.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  7. Effects of Time-Restricted Eating on Weight Loss and Other Metabolic Parameters in Women and Men With Overweight and Obesity: The TREAT Randomized Clinical Trial

    Lowe DA, Wu N, Rohdin-Bibby L, m.fl. (2020). JAMA Internal Medicine 180(11):1491–1499.

    16:8 utan kaloriinstruktion jämfördes med tre strukturerade måltider per dag. Viktminskningen var liten i båda grupperna och skillnaden mellan dem var inte statistiskt säkerställd – tidsfönstret i sig är ingen genväg.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  8. Effectiveness of Intermittent Fasting and Time-Restricted Feeding Compared to Continuous Energy Restriction for Weight Loss

    Rynders CA, Thomas EA, Zaman A, Pan Z, Catenacci VA, Melanson EL (2019). Nutrients 11(10):2442.

    Översikt av fasteupplägg jämfört med daglig energirestriktion. Ingen tydlig överlägsenhet för fasta – energiintaget över tid är det som avgör.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  9. Changes in Energy Expenditure with Weight Gain and Weight Loss in Humans

    Müller MJ, Enderle J, Bosy-Westphal A (2016). Current Obesity Reports 5(4):413–423.

    Genomgång av hur energiomsättningen förändras vid viktnedgång, och hur stor del som är adaptiv utöver den rena vävnadsförlusten.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  10. Adaptive thermogenesis in humans

    Rosenbaum M, Leibel RL (2010). International Journal of Obesity 34(Suppl 1):S47–55.

    Klassisk översikt över adaptiv termogenes: kroppens sänkta energiförbrukning och ökade hungersignaler efter viktnedgång.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  11. Persistent metabolic adaptation 6 years after 'The Biggest Loser' competition

    Fothergill E, Guo J, Howard L, m.fl. (2016). Obesity 24(8):1612–1619.

    Extrem och snabb viktminskning följdes av kvarstående sänkt viloenergiomsättning och omfattande viktuppgång sex år senare.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  12. A new predictive equation for resting energy expenditure in healthy individuals

    Mifflin MD, St Jeor ST, Hill LA, Scott BJ, Daugherty SA, Koh YO (1990). American Journal of Clinical Nutrition 51(2):241–247.

    Ekvationen som används i de flesta kalorikalkylatorer, inklusive den på den här siten, för att uppskatta basalomsättning.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  13. Higher compared with lower dietary protein during an energy deficit combined with intense exercise promotes greater lean mass gain and fat mass loss: a randomized trial

    Longland TM, Oikawa SY, Mitchell CJ, Devries MC, Phillips SM (2016). American Journal of Clinical Nutrition 103(3):738–746.

    Vid stort kaloriunderskott och hård träning gav högt proteinintag (2,4 g per kilo kroppsvikt) mer fettförlust och bättre bevarad muskelmassa än lågt intag (1,2 g per kilo).

    Läs sammanfattningen på PubMed
  14. Evidence-based recommendations for natural bodybuilding contest preparation: nutrition and supplementation

    Helms ER, Aragon AA, Fitschen PJ (2014). Journal of the International Society of Sports Nutrition 11:20.

    Praktiska, forskningsbaserade riktlinjer för proteinintag, underskottets storlek och styrketräning när målet är att tappa fett men behålla muskler.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  15. Long-term weight loss maintenance

    Wing RR, Phelan S (2005). American Journal of Clinical Nutrition 82(1 Suppl):222S–225S.

    Sammanfattning av vad personer som lyckats hålla vikten länge faktiskt gör: regelbunden uppföljning, fysisk aktivitet och fasta rutiner.

    Läs sammanfattningen på PubMed
  16. Intermittent versus daily calorie restriction: which diet regimen is more effective for weight loss?

    Varady KA (2011). Obesity Reviews 12(7):e593–e601.

    Tidig jämförelse av periodisk och daglig kaloribegränsning, med slutsatsen att båda fungerar och att följsamheten avgör.

    Läs sammanfattningen på PubMed

Läs vidare

Innehållet är allmän information om kost och viktminskning och ersätter inte individuell rådgivning från vårdpersonal. Se alla källor.